”Människans inneboende primitivitet är en fantastisk gåva. Utan vårt nära släktskap med apor skulle vi inte kunna njuta av livet så som vi nu gör. Tyvärr har vi tillsammans börjat förställa oss att denna apas inverkan på oss skulle ha tagit slut under resan genom tiderna.
Om vi varje morgon i spegeln skulle orka se det där djuret i ögonen, skulle allt våld redan vara lättare att undvika. Jordens tunna skorpa gör denna planet till ett underbart hem för oss. Lika tunt är det kulturella arvet som gör människoapan till en reflekterande, klok och fredsälskande varelse, till och med under hot.
Temat för årets 2024 musikfest är sorgesamt aktuellt. För den delen har vi visserligen inte haft världsfred under tidigare år heller. Men när kriget finns i Europa ter sig dess vanvett ännu mer naket. Men kan kriget någonsin vara annat än vanvettigt? Förhåller vi oss av någon orsak till kriget som något oundvikligt? Med tanke på att vi alla bergsäkert vill leva i fred, ser vi i allmänhet märkligt passivt på de mekanismer som möjliggör kriget. Människopsyket tycks vara funtat så, att vi alltid förbereder oss för den värsta möjliga utgången. Men varför verkar det som om vi behöver ett krig för att påminna oss om fredes fördelar? Under förra sommaren blev vi upprörda över hur ett stenblock på 50 kilo kunde falla ner på trottoaren från en vägg i centrala Helsingfors. Hur skulle vi förhålla oss till denna incident om det vore vardag att hälften av ett bostadshus är en stor grop efter när vi vaknar på morgonen?
Se på världen: Att förstöra går snabbt, enkelt och väcker allas uppmärksamhet. Att bygga är långsamt, svårt och sker oftast obebärkt. Därför vill jag påstå: Världen är till 99 % god, ondskan utgör 1 %. Annars skulle det onda vunnit för länge sedan.
Fastän världen runtom oss är full av tecken på godhet, kärlek och mod, väcker det destruktiva oftast vår uppmärksamhet. No news is good news. Detta sägs bero på vårt DNA och vår självbevarelseinstinkt. Då vår urfader kom till grottans mynning och meddelade sina artfränder om att det är vackert väder och tryggt att hämta vatten, så lystrade bara några få öronpar.. Om hen däremot varnade för rovdjuret som närmade sig, fick hen troligen en helt annan publik.
Jag vill tillägna mitt bidrag till årets musikfest alla de fredshjältar som har ägnat sitt liv till kampen för fred.”
Jan Söderblom, konstnärlig ledare
Internationella fredsdagen 21.9.2024